Hampanätet - Historia

Lagstiftad hampodling

Kung Felipe av Spanien beordrade 1545 att hampa skulle odlas i hela hans rike med alla dess kolonier världen över. Detta för att säkra tillverkningen av livsmedel, segel, rep, tyger och livsviktiga mediciner mot bl.a. feber, födelsekomplikationer, epilepsi och som omslag vid reumatism.

År 1619 ålades alla farmare i den dåvarande brittiska kolonin Jamestown, Virginia att enligt lag odla indiska hampfrön. Därefter följde liknande lagar i Massachusetts 1631 och i Connecticut 1632 samt i kolonierna i Chesapeake under mitten av 1700-talet.

I England kunde utlänningar av kronan erhålla det mycket eftertraktade brittiska medborgarskapet om de på sina ägor odlade hampa. Att vägra odla hampa kunde till och med straffas med böter.

För att ytterligare uppmuntra farmarna att utöka sina odlingar var hampa som råmaterial fullt användbart som betalningsmedel i de flesta nordamerikanska kolonier från år 1631 fram till det tidiga 1800-talet. I mer än tvåhundra år kunde nybyggarna även betala skatt med den hampa som växte på deras fält.

När det under vissa perioder rådde brist på hampa som råmaterial i de nordamerikanska kolonierna kunde de farmare som inte bidrog till odlandet straffas med fängelse. Detta gällde t.ex. i Virginia mellan åren 1763 och 1767.

Tillbaka till hampans historia