|
kontakta
oss: webdesign |
Industrihampa i verkligheten
Artikel från
ODLAREN nummer 3/01
Sveriges första symposium om industrihampa i modern tid genomfördes i slutet av augusti på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Hampan är mycket intressant i kompositmaterial eftersom fibern är lättare än glasfiber. Materialet i en glasfiberarmerad vinge till ett vindkraftverk väger 2 gram per kubikcentimeter, en vinge armerad med hampafiber skulle väga 1,3 gram per kubikcentimeter. Men ännu är tiden inte mogen — i Sverige.
Naturfibrer är intressant för industrin, men kräver innovationer och delvis ny teknologi. Någon erfarenhet att tala om finns inte längre i Sverige vare sig när det gäller odling, beredning eller användning, förutom på repslagarmuséet i Älvängen, som för fullt håller på att producera tackel och tåg till den nya Ostindiefararen Götheborg — en modern kopia av en riktig 1700-tals ostindiefarare — som ska segla till Kina om något år. Åtskilliga ton trossar, rep och linor måste produceras innan riggen blir klar, men råvaran kommer från Ungern.
Bristen på kunskap vill Sveriges Lantbruksuniversitet råda bot på, och viss försöksodling har under senare år bedrivits under ledning av Bengt Svennerstedt, SLU/ JBT. Det var också han som höll ihop symposiet den 30 augusti, som förutom föreläsningar och diskussioner också innehöll utställningar av material och produkter, modevisning av kläder, provsmakning av hampate, fröer etc.
Sex föreläsare från olika länder runt Östersjön presenterade förutsättningarna för modern odling och förädling av industrihampa.
Linoch hampafibrer är starka, lätta och billiga, och de kan användas i 200 produktgrupper, berättade Ulla Eikard, arkitekt från PlantVision, Danmark. Framför allt handlar det om att ersätta syntetiska fibrer i kompositmaterial. Konstruktionsmaterial till byggbranschen, transportbranschen (flyg och bil), förpackningar, jordbruk, möbelindustri, kläder och tekniska textilier gjorda av lin och hampa finns redan på marknaden.
Skärpta miljökrav gör naturfibrerna extra intressanta. Uthållig odling, minskad kemikalieoch giftanvändning, enklare återvinning och återanvändning betyder lägre miljöbelastning under produkternas hela livscykel.
Ulla Eikard har undersökt svårigheterna att införa ett kontroversiellt material på marknaden. Argumenten mot hampafibrer har varit lika de i Sverige. De danska erfarenheterna är värdefulla eftersom de ligger några år före oss i utvecklingen.
Antti Pasila från Helsingfors universitet har i flera år forskat på naturfibrer och ser hampa som en råvara vid produktion av pappersmassa, papper och fibermaterial som filter och absorberande material samt isolering.
Den finska produktionen är i år blygsamma 100 hektar och möjligheterna att ta hand om råvaran minimal eftersom maskiner för beredning i stort sett saknas.
Antti Pasila ser det nordiska klimatet som ett problem, eftersom skörden blir sen och fuktinnehållet i råvaran högt. Detta betyder att råvaran lätt möglar vilket ger höga torkningskostnader. I försöken har han därför prövat att skörda på våren (Dry-linemethod ® ) i stället.
Metoden innebär:
skörd av fröna på hösten när dessa är som torrast under året
skörda stjälkarna på våren när de är som torrast under året
utnyttja fördelarna med att processa torrt växtmaterial.
Vårskörd har visat sig vara en lösning på fuktproblemen i finskt klimat. Vid skördetillfället i försöken var fukthalten 10-15% w.b. Frosten frigör också fibrerna från resten av stjälken, vilket gör den efterföljande bearbetningen lättare. Nya produktionsprocesser är en del av hans forskning.
Antti Pasila beklagar att fiberhampans drogstämpel begränsar råvarans användbarhet, men betonar att han har förståelse för problemet och därför valt ett aktivt samarbete med myndigheterna.
Negativ publicitet kan lätt skada ett företags goda rykte och därför väljer man att ligga lågt. Hampafibern är dock i vissa fall tekniskt överlägsen som industriråvara jämfört med de mycket kortare linfibrer som används idag.
Klaus Schroeder, dansk industridesigner visade ett formgivningsexempel på en ny stol till stadsbussar. Utgångspunkt var att använda växtfibrer i kompositmaterial, som var nya för såväl företaget som dansk industri. Konstruktionens styvhet och låga vikt gör växtfibrerna idealiska för ändamålet. Genom att visa utvecklingsprocessen vill Klaus Schroeder peka på både utmaningar och svårigheter men framför allt möjligheterna med växtfiberkompositer i nya lösningar. Redan tillverkas ju invändiga bildelar i stor skala av sådana material.
Högt näringsvärde i hampaoljan, berättade professor dr Zenon Schneider på sitt oerhört pedagogiska och inspirerande sätt. Han är verksam vid polska Jordbruksakademin, avd. för biokemi och bioteknologi.
Hampafröets olja innehåller mycket essentiella fleromättad fettsyror. Dietister och biokemister skiljer mellan de två typerna omega-6 och omega -3 som är inblandade i produktionen av två grupper av hormoner.
Förhållandet mellan de båda fettsyrorna är mycket fördelaktig hampaoljan. Dessutom finns fettsyrorna gammalinolen och stearidonsyra som inte finns i andra kommersiella matoljor. Dessa är inblandade i bildandet av vissa kortlivade hormoner bl. a prostaglandiner och prostacyclin. Speciellt för äldre människor med nedsatt produktion av dessa är hampaoljan ett bra kosttillskott. Professor Schneider betonade flera gånger: ”Det handlar inte om THC, det handlar om industrihampa”. Den hampa som odlas innehåller inte höga halter av THC (drogen).
MD Martin Schnelle, Institute for Oncological and Immunological research, Berlin, föreläste om THC som medicin. Historiskt har hampadrogen använts som medicin i Kina i minst femtusen år. Martin Schnelle redovisade resultat från undersökningar som bekräftar drogens positiva terapeutiska effekter.
Avslutningsvis presenterade Juergen Steger en inte alltför ljus bild om odlingen av industrihampa. I Tyskland började bönder odla industrihampa på grund av ett generöst EU-bidrag men utan att förädlingsledet var redo att ta emot råvaran.
Med gammalmodiga linberedningsmaskiner försökte man processa hampan till fibrer. Det gick inte alltid så bra, men nu har man fått dyrköpta erfarenheter och håller på att ta fram nya specialmaskiner. Rådet till svenskarna från fiberberedningsindustrin var att inte börja odla förrän marknaden efterfrågar produkten på allvar och förädlingsledet har maskinerna klara. Tyskarna har redan gjort misstagen, så dessa behöver man inte göra om i Sverige.
Under de senaste två åren har den odlade arealen sjunkit dramatiskt i Tyskland därför att processindustrin inte klarat av att ta hand om råvaran. Även om avkastningen är hög, så är kilopriset ganska lågt, vilket gör att den skördade råvaran inte kostnadseffektivt kan transporteras längre än cirka 150 kilometer utan att bli en förlustaffär. Det finns idag andra länder som kan producera fibrerna billigare.
En intressant detalj i sammanhanget är att de tidningsreferat jag sett om industrihampaseminariet (Dagens Nyheter, Metro och Göteborgs-Posten) inte alls berört den vetenskapliga sidan utan väldigt tydligt valt att spegla det spektakulära: Ingen av föreläsarna kom till tals i pressen, endast sådana som inte fanns med på talarlistan: Laholmsbonden Ulf Hammarsten som odlar hampa av principiella skäl för att pressa Sverige att inse att EU-reglerna gäller utan att ens veta hur han ska skörda den, samt en person som rest till Alnarp för att agitera mot drogmissbruk.
Fotnot
Hampa
med mindre än 0,2 procent av det euforiserande ämnet THC (tetrahydrokannabionol)
klassas inte som narkotika men som industrigröda och kan odlas med EU-bidrag.
Tillbaka
till användningsområden
