Indien, Mellanöstern och Egypten
Ingen kultur har lovprisat hampa så mycket som den hinduiska. Enligt mytologin i Indien fanns bhang (hampa) samtidigt med guden Shiva i tidernas begynnelse, vilket även stämmer överens med den moderna forskningens teorier om att hampa uppstod omkring bergskedjan Himalaya.
Bhang användes inte alltid i religiösa sammanhang. Soldater kunde dricka en dryck med bhang före ett slag för att lugna sina nerver. Precis som i andra kulturer användes hampa även för att bota ett flertal sjukdomar.

Det äldsta kända ariska namnet på hampa är bhanga, vilket kommer från det ariska ordet an eller bhanj vilket betyder "att bryta". Det latinska begreppet cannabis utvecklades från sanskrit-ordet sana eller cana.

När arierna spred sig över Indien, Mellanöstern och Europa förde de även med sig hampfrön, men hampan hade redan kommit före dem till Mesopotamien (nuv. Irak).

En av världens äldsta tygstycken av hampa fann arkeologer under utgrävningen av den turkiska byn Çatal Hüyük och det beräknas vara ca 10 000 år gammalt.

Assyriska texter nämner cannabis som qu-nu-bu, en "smärtans drog". Ytterligare användningsområden är vid magåkommor, som afrodisiakum och rökelse och som omslag vid svullnader.

De frygiska stammar som invaderade det hittitiska riket omkring 1000 år före vår tideräkning vävde sina kläder med hampfiber. Utgrävningen av den frygiska staden Gordion nära Ankara i Turkiet avslöjade tyger av hampa från det åttonde århundradet före vår tideräkning.

I Persien kallades hampa för shahdanah, eller "kejsarens frön".

Skyterna drog från Sibirien till Mellanöstern och Europa och deras efterkommande befolkade till slut stora delar av Baltikum och östra Europa. Ryska arkeologer fann 1993 en ca 2000 år gammal grav på den sibiriska Umok-platån med lämningarna efter en ung skytisk kvinna. Den betydelsefulla kvinnan fick en överdådig begravning och sex hästar följde henne efter döden, liksom en liten kruka med cannabis. Liknande fynd gjordes 1923 i en skytisk stormansgrav.

Ett puniskt krigskepp som arkeologerna har hittat utanför Siciliens kust visade sig innehålla stora mängder hampstänglar.

Bhang och haschisch omnämns på flera ställen i den klassiska arabiska berättelseboken Tusen och En Natt, vilken sammanställdes mellan 1000-talet och 1700-talet.

När Marco Polo färdades genom Persien år 1271 hörde han talas om en sekt som levde i ett näste i bergen och var ökända för att mörda på uppdrag av sin fanatiske ledare Hasan ibn-Sabah. Araberna kallade denna sekt för hashashin, "haschisch-ätarna", vilket under denna tid var en allmänt nedsättande benämning. Om sekten verkligen använde hasch vet man inte. Polo tog benämningen bokstavligt med sig och snart efter hans hemkomst till Venedig började historierna om haschisch-påverkade assassiner sprida sig i Europa. Än idag benämns en lönnmördare "assassin" på bl.a. franska och engelska.

I Egypten odlades hampa åtminstone så tidigt som för 4500 år sedan. Hieroglyftexter talar om smsm t (hampa) i samband med tillverkningen av rep. Fragment av hampa har i hittats i farao Akhenatens (Amenofis IV) grav vid el-Amarna. Pollen på farao Ramses II:s mumie, från 1200-talet före vår tideräkning, visar sig vara från hampa. Papyrustexter beskriver medicin och omslag innehållande smsm t. Egyptierna använde hamprep för att dra tunga stenblock och hampfiber fick svälla i sprickor i berget så att man därefter kunde bryta loss stenarna.